Jag var på väg bort från dig
tillbaka till en känsla jag ännu trodde fanns.
Jag var på väg att förgöra mig
för en vision som sedan länge mist sin glans.
Du fanns där inom mig, evigt väntad, evigt saknad
du höll mig nära, i nätter utan ljud och ljus.
Jag låg där sårbart skör, men ändå vaknad
rädd att vakna ur illusionens bitterljuva rus.
Tänk att du fanns så nära, mitt i min ensamhet
i luften jag andades, som syret i mitt blod.
Du finns med mig nu, från evighet till evighet
lämnad är smärtan i ett hjärta som inte förstod.
