Jag dansade en vinternatt
förförd av rimfrostens klara glans
1000 stjärnor lyste upp
en väg som ledde någon annanstans
Jag följde den
utan att veta vart det bar
Jag visste bara
att jag inte kunde stanna kvar
Rymder bar mig
tog mig in i ljusets sken
Tiden stannade
jag stod på egna ben
Det skrämde mig
att se sanningen för vad den är
Det gjorde ont
att inse, att livet faktiskt är det här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar