Trollbunden

En helt fantastisk dikt skriven av Karin Boye som fångar så oändligt mycket på några rader. Definitivt en av mina favoriter.

---

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl --
förtvivlad ser jag
stelnad, sluten
hur tom och fåfäng
flyr minuten.

Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin,
jag ville hemligt dricka ett heligt vin --
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.

I ensamhetens tid har min tunga bränt,
att säga dig det vackra jag drömt och känt --
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd
och hjärtat domnar

//Trollbunden -- Karin Boye

Vad jag känner

Hur säger man ord så svåra
ord som aldrig någonsin kan såra
Ord som värmer själ och hjärta
som bara osagda skapar smärta

Ordens innebörd skrämmer mig
lika mycket som jag älskar dig
Känslors sårbarhet var mitt försvar
när jag inte bad dig stanna kvar

Nu står jag här vid vägens rand
med ett bultande hjärta i min hand
Allt det som mitt hjärta vet
är att jag är din i evighet

Longing

Longing for someone I might never get
Though, all this time I´ll never regret

Om du bara...

Förvirrad, smäktande dansar jag nu
en virvlande vals av tystad väntan
Han jag dansar med, det är du
målet för eoners tid av längtan

Stillnad i dansens fantastiska trans
vill jag säga dig allt det som bränner
Jag vill du tar mig någon annanstans
jag vill visa dig allt det jag känner

Så många ord jag aldrig sagt
så mycket jag aldrig förmått visa dig
Jag följer din rytm i stegens takt
och önskar du ska se allt det i mig