En helt fantastisk dikt skriven av Karin Boye som fångar så oändligt mycket på några rader. Definitivt en av mina favoriter.
---
När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl --
förtvivlad ser jag
stelnad, sluten
hur tom och fåfäng
flyr minuten.
Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin,
jag ville hemligt dricka ett heligt vin --
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.
I ensamhetens tid har min tunga bränt,
att säga dig det vackra jag drömt och känt --
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd
och hjärtat domnar
//Trollbunden -- Karin Boye
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar